10 veckor kvar...

10 lååånga veckor. Tur att det kommer en jul snart så jag får sova. Som jag minns det från förra gången var det sista månaden som blev riktigt tung, men jag väljer att revidera det till de TVÅ sista månaderna den här gången. Kanske är det min förkylning som gör mig extra gnällig. Eller förstoppningen. Eller kanske är det hemorrojderna från helvetet som gör att jag varken kan sitta, ligga, stå eller sova smärtfritt.

Oavsett vilket så känns det faktiskt tyngre nu än vad det gjorde med lilla E i magen. Det finns förstås en massa objektivt godtagbara anledningar till det;
- det är november, mörkt och kallt istället för juli och soligt
- heltidsjobb i Solna istället för sommar och semester
- nästan 4 år äldre, med en kropp som redan genomgått en graviditet
- en tre-åring som inte tillåter vila vid valfri tid på dygnet
Trots allt detta känner jag mig lite förvånad, jag har ju gjort det en gång redan, borde vara förberedd på allt det här och semi-professionell, men icke.

Men i magen är allt förhoppningsvis bra. Det sparkar och rör sig en hel del, så förhoppningsvis är ynglet opåverkat att mitt lidande. Vi har alltså precis gått 30 hela veckor och enligt babycenter.com händer följande i magen just nu:

Bebisens lungor och matsmältningssytem är nu nästan färdigutvecklade. Ökningen i längd kan komma att sakta av (bebisen är ungefär 40 cm lång nu), men den kommer att lägga på sig vikt ända fram till födseln. Bebisen fortsätter att blinka och kan förmodligen se vad som händer inne i livmodern, till exempel skiftande ljusnivåer och rörliga ljuskällor. Om du håller en ficklampa mot magen, kanske bebisen inte bara vänder sig mot den, utan sträcker sig eventuellt mot ljuset. En del forskare tror att det stimulerar bebisens synutveckling om du har magen ”ute” i ljuset. Bebisen har nu ögonbryn och ögonfransar. Nu omges bebisen av ungefär en liter fostervatten, men det blir mindre när den blir större och det blir trångt. Din expanderande livmoder trycker på diafragman, vilket kan göra att du känner dig andfådd och har svårt att andas ordentligt, men det är en naturlig följd att att det är trångt om utrymmet.

Ja, flåsar gör jag onekligen, blir andfådd av vanliga promenader. Fast idag spelar det ingen roll, för med nuvarande förkylning och fruktansvärt smärtsamma hemorrojder tänker jag inte förflytta mig långt från soffan. Jag är verkligen inte gjord för graviditet.

högt blodtryck - suck

Igår var jag till MVC igen för att träffa min barnmorska. Allt såg bra ut (ingen äggvita i urinen, barnets hjärtljud låter fina, magen har vuxit precis som den ska), utom blodtrycket. Vi mätte det sittande och utan vila först (eftersom vi har gjort så de senaste kontrollerna) och då låg det på 150/104. Inte bra. Så jag fick lägga mig och vila en stund och så mätte vi igen - 146/99. Fortfarande alldeles för högt alltså. Kan i och för sig vara för att jag hade ett gråtande barn liggande bredvid mig. Ester hade feber och kunde inte gå till dagis, så hon fick följa med, och det var INTE populärt. Kontentan är i alla fall att jag nu ska ta det lugnt, vila mycket och komma tillbaka på fredag (alltså imorgon) för en ny kontroll. Suck. Jag har ju känt de senaste dagarna att det börjat bli jobbigt, särskilt att pendla fram och tillbaka till Solna, men jag hade ändå hoppats att kunna jobba fram till jul utan problem...

Räddar världen

Igår möttes jag vid hemkomsten av ett halvnaket barn som hade knutit fast sitt hopprep i sparkcykeln, drog den runt i lägenheten, yvigt skrikande: "Det är ingen fara, jag räddar världen!". Riktigt från vem eller vad världen skulle räddas framgick inte, men det känns ändå tryggt att avkomman har rätt fokus och gott självförtroende.

vecka 30 (29+1) - det börjar kännas tungt nu...

Redan. Det är 2,5 månad kvar och jag har redan börjat tröttna. Längtar så sjukt mycket till jul och ledighet. Att sitta på bussen en timme till jobbet och en timme hem känns nästan som tortyr, och dagarna på kontoret segar sig fram helt utan inspiration och arbetslust. För bara två veckor sen kändes allt bra, men nu vill jag bara krypa ner under under täcket och låtsas som att jag inte finns. Suck. Jag har ju MASSOR av jobb att bli klar med innan jag kan ta ledigt.

Halsbrännan är ganska svår nu. Måste upp flera gånger på natten för att dels kissa, dels dricka gaviscon. Kanske jag börjar få lite järnbrist? Är det månne därför jag är så hopplöst trött? Eller är det bara sömnbristen? Ska prova med lite vitaminer igen... Imorgon ska jag träffa min barnmorska igen och kolla trycket och allt annat. Håller tummarna att allt är ok.

I övrigt ska väl bebisen mest växa nu...

vaccinerade

Så där ja, nu är hela familjen vaccinerad. Det var rätt lång kö på vårdcentralen, totalt var vi nog där nästan en timme... men både jag och lilla E fick vaccinera oss så nu slipper vi gå dit nästa vecka för hennes spruta (annars börjar de med barnfamiljer nästa vecka). Än så länge känner vi inte av några biverkningar, men det är ju bara 2 timmar sen vi fick sprutan så vi får väl se... Känns i alla fall skönt att ha det gjort!

Ester var för övrigt föredömligt duktig. Hon ville inte riktigt gå in och protesterade lite när de började tvätta hennes arm, men grät inte och satt alldeles stilla när hon fick sprutan. Sen fick hon ju välja ett klistermärke också, och när vi kom ut och hon insåg att jag inte hade fått något tyckte hon att pappa skulle gå in och säga till doktorn! Hon ser inte med blida ögon på orättvisor.

ingen mer välling

Har visst glömt att rapportera ett viktigt steg i livet; lilla E har slutat med välling på kvällen! När vi åkte till Italien i två veckor hade vi nappflaskan med oss, men det blev så krångligt att värma vällingen utan micro så hon fick klara sig utan... när vi sen kom hem igen så bestämde vi oss för att det inte behövs drickas välling på kvällen längre. Funkar alldeles utmärkt!

27+0 ny blodtryckskontroll

Idag har jag gått 27 hela veckor, och det är exakt 3 kalendermånader kvar till beräknad förlossning. Imorse stressade jag iväg till MVC och kollade blodtrycket innan jag satte mig på tåget till jobbet. Det ligger fortfarande på en helt godkänd nivå (trots att jag inte vilade innan), 142/82. Övertrycket har stigit något (låg på 122 förra gången), men det är fortfarande ok. Skönt.

I övrigt börjar som sagt var diverse krämpor göra sig påminda nu. Jag flåsar, har ont i en höft, halsbränna mest hela tiden och gigantiska gasmängder. Men ändå känner jag mig sjukt nöjd med tillvaron. Har planerat att jobba i ungefär 2 månader till, sen kommer ju jul och nyår så lägligt och ger lite ledighet och jag har bestämt mig för att inte gå tillbaka till jobbet de två veckor som är därefter. Jag minns från förra gången hur tungt det var sista månaden (då jag blev sjukskriven för högt blodtryck) och ser fram mot att bara ta det lugnt efter jul. Men det är mycket jobb som måste bli klart innan dess, så tempot är rätt högt just nu...